Pudla med Nikko

Inte hade hunduslingen lärt sig säga till när han ville ut inte. Nä, han gnällde nog bara efter husse tror jag. Husse och lillhusse var på Sweden Rock alla dagarna, och Nikko var faktiskt ganska moloken utan dem. Visserligen fick han sova i mattes säng (och inte lillhusses, han föredrar min och husses säng) men jag var uppenbarligen ett klent substitut.

Var till StB på söndagen, och där jagade han runt med andra hundar och drack en MASSA vatten. Pinkade jättelänge när vi gick därifrån, så när vi kom hem tog jag inte ut honom, vilket jag annars alltid gör när vi varit ute en stund. (Ute och åkt bil/tåg etc alltså, inte ute och gått, är inte helt förvirrad). Det straffade sig snart, för rätt som det är ser jag honom stå i min säng och lyfta lite försiktigt på benet och PINKA. MYCKET. Jag vrålade så hela gatan måste ha hört det och fick ett rejält tag i nackskinnet och tryckte ner honom på golvet. Ja alltså, tryckte lite lagom, han är ju trots allt bara en liten plutt! Sen åkte han ut ut sovrummet och gallret för dörröppningen. Grabbarna kom hem några timmar senare, och sen fick han inte sova hos mig på flera nätter! Madrassen klarade sig tack vare att jag såg vad som hände och kunde slita bort lakan och filt snabbt som ögat. Förbaskade lilla slyngel.

I tisdags hämtade jag min ikebana-väninna Yen och så åkte vi till Trosa för ikebana-lektion för vår duktiga lärare Maijaliisa. Jättetrevligt, och väldigt lärorikt. Tre arrangemang hann vi med. Är nu uppe i 23 arrangemang, behöver ca 40 arrangemang innan jag kan bli uppflyttad till lärare av tredje graden. Det är så fascinerande med ikebana, jag älskar det verkligen. Fast blommorna har skam till sägandes blivit stående i hinken ute på trappan sen jag kom hem på kvällen. Ibland räcker min ork inte riktigt till. Och så har vi faktiskt inte plats för arrangemang här hemma heller. Det blir bättre när vi byggt om...

Onsdag kväll var det min tur att vara lärare, när en annan ikebana-väninna kom hit och gjorde två arrangemang. Det är lika lärorikt att lära ut som att ta lektion, man lär sig nya saker på olika sätt.

Letar och söker jobb intensivt. Eniros jobbsökningstjänst är suverän. Den är lite tungrodd, men tack vare den så får jag med det allra mesta som publiceras. Och med lärarjobb är det helt enkelt så, att de blir utlysta, de tillsätts i alla fall inom det kommunala inte genom kontakter. Och i morgon ska jag på en intervju, så det känns jättebra. Vore så skönt att veta att jag har ett jobb att gå till i höst, även om det "bara" är ett vikariat på ett år. Ett år kan bli fler.

Tog V till "lasermannen" för tredje gången för att ta bort vårtor. Stackars unge, både hans mamma och pappa hade problem med vårtor, och han tycks ha ärft detta i kubik. Stora eländiga saker som blir jättelika kratrar när läkaren är färdig med honom, och så kommer de tillbaka inom några månader. Att han själv sen är så slö att han inte säger till när de kommer tilblaka, utan inte säger något förrän vi ser att han haltar, eller märker att de är stora som bomber på fingrarna på honom... ja då är det ju ännu svårare att bli av med dem.

Hur går det med visumet då? Ja nu har vi fått tillbaka formuläret med namnet korrekt ifyllt. Men fortfarande inte korrekt ifyllt på sidan tre. "Det behövs inte". Ja, men er egen ambassad här i Stockholm säger att det behövs!!! Så nu har vi mailat skolan och sagt att om V inte får komma in i landet, så kommer vi att hålla dem ekonomiskt ansvariga, för om han inte kommer in i landet kan han ju liksom inte gå på den väldigt dyra utbildningen... Har idag betalat in 200 dollar för studentvisumet, och ska iväg till banken och betala 1200 kr till ambassaden. Så tillkommer 250 dollar till skolan för att de fyller i formuläret och skickar till oss. Saftig timpenning skolan tar får jag säga. Totalt alltså ca 4500-5000 kronor för ett studerandevisum för tre veckor...

Lilla mamsen var här några dagar också, och vi hann med StB, fika på Rappnes, födelsedagsmiddag på kinakrog i närheten för J (vår lilla förort har inte så stort utbud, och vi ville inte lämna Nikko ensam för länge). Trevligt, och vi får snart ses igen, för hon fyller 82 år om knappt två veckor. Heja mamma!

I går tog J o jag en långpromenad i skogen med Nikko. Han var brun av lera när vi kom hem så vi ställde honom i duschen med regnjacka och allt och tvättade och gnuggade... Allt försvann inte från benen, men när jag klippt ner honom (ännu kortare än sist på benen) så var allt borta. Huvudet blev inte så bra den här gången, det blev liksom en konstig strut, så jag måste ta fram sax o maskin igen ikväll. Och så tog batteriet slut på den lilla maskinen, så nosen blev inte färdigrakad. Magen skippade jag den här gången. Han krånglar så hemskt när jag rakar magen (råkade göra honom illa lite grann en gång på naveln (tror jag det är i alla fall, har hundar navel???) och sen dess vill han inte bli rakad där. Men jag fick faktiskt köra stora maskinen på bringan och fram till det renrakade partiet så det var ju bra.

Egentligen behövde han inte klippas ner den här gången utom på benen då eftersom jag faktiskt blev tvungen att klippa bort det klibbiga, men jag vill gärna träna så jag blir bättre. Och det är jag faktiskt nu, utom att huvudet är jättesvårt att klippa. Valppälsen är så besvärlig...

Den här veckan har jag intervju, ska på banken och betala visumet, har någon form av kurs på Arbetsförmedlingen (de lägger gärna såna saker precis före en långhelg har jag noterat, kan inte vara en slump utan de är måna om att se till att arbetslösa inte kan resa bort över påsk, midsommar etc). Och så det ständiga letandet på Eniro och andra sajter efter något nytt intressant att söka. Och en ögonundersökning av V och mig på torsdag. Jag tror mitt högra öga blivit sämre sen förra gången. Har fått "skrynklig hornhinna" som en ögonläkare i Tokyo uttryckte det - precis som huden blir rynkig med åren kan hornhinnan bli det, så det är en full normal åldersförändring (men inte rolig för det!). Tyvärr kan man inte motverka med glasögon eller linser. Man kan ju byta ut linsen, men det är också enda boten. Så jag funderar faktiskt på att göra det, men i så fall måste jag ju göra bägge ögonen. I så fall försöker jag nog få bort läsglasögonen också så jag slipper glasögon helt. En vacker dag...