Pudla med Nikko

Idag gjorde jag äntligen slag i saken och skördade lite rabarber. Den hade blivit så stor att den skuggade grannarna så det var hög tid. Lilla mamma hade recept på rabarberkräm som jag inte gjort på hundra år - visste ju vilka ingredienser det var, men ville gärna ha måtten - och det blev en ganska rejäl sats. Jag sockrade lite extra - våra rabarber är sura, och V gillar inte rabarber så jag tyckte det var bäst att ta till lite. Det blev riktigt gott, men det hade varit ännu godare med paj. På lördag fyller mamsen år, så då tänkte jag ta med rabarber till henne så gör vi paj till efterrätt. Rabarberpaj med vaniljglass, mums!

Ja äntligen är det sommar. Peppar peppar. Midsommarhelgen var ganska bedrövlig på Västkusten - regn, hagel, blixt och dunder på midsommardagen och småskurar på midsommarafton. Sen vräkte det ner hela vägen från Västerås och hem. Vi passade på att ta en sväng in i Örebro för att titta på farmor och farfars hus. Jag blev lite nostalgisk och krävde att J och V skulle lyssna  på mina utläggningar om hur det såg ut därinne - på den tiden. Tror de tyckte det var lite skämmigt att stå där utanför och glo. Lunch åt vi faktiskt utomhus, ett lite mysigt torg med ett par olika uteserveringar.

Nikko tyckte det var skönt att komma hem, och det tyckte vi med. Sängarna/madrasserna hos svärföräldrarna är så eländigt dåliga att vi hade ont i ryggen alla tre. På V hade det inte gått över i morse, han gick alldeles snett, så jag bokade en naprapat-tid åt honom. Några kotor hade hoppat snett, och sen blev väl madrasserna den utlösande faktorn... 550 kronor fattigare, och så ska vi dit på måndag igen.

Hoppas hinna med en sväng till StB i slutet av veckan. Torsdag em eller fredag, är det någon som hakar på?

Två dar i rad med solsken, det är man inte bortskämd med i det här landet den här sommaren! Ganska kallt har det ju varit ändå, men visst vaknar livsandarna när det är vackert ute. Men säg det vackra väder som varar för evigt i Sverige. Midsommar ska tydligen bli en kall och blöt (ursäkta vitsen) historia. Vi som vill sitta ute!! Ja det blir väl som förra året - fleecetröjor, långfillingar och regnjackor!

Eftersom skolan klantade till det med formuläret, så hinner vi inte söka visum innan V fyller 14. Det innebär att han måste infinna sig personligen, annars hade vi kunnat posta handlingarna. Här var jag inte riktigt på hugget, så när jag gick in på ambassadens sajt för att boka tid fanns ingen tid förrän 2 maj kl 8.00. Ungen reser den 14:e... Är jag nervös eller är jag nervös??? Har haft mailkontakt med dem och de säger att i normalfallet tar det 5-7 dagar. Ja vi får hoppas att han är ett normalfall, jag säger bara det.

Har idag varit på ett fullkomligt meningslöst möte på Arbetsförmedlingen. Nu är det andra gången de har bokat in möten precis före långhelg. Jag förstår nog taktiken - om de tvingar oss att komma, så kan vi inte ta långledigt, för ledig får man inte vara när man söker jobb! Nu har ju jag ingen A-kassa, så jag kan ju i princip göra som jag vill, men jag vet från goda vänner, att det gäller att visa sig tillmötesgående och arbetsvillig, så flyter allt lättare, och A-förmedlingen kan t o m hjälpa en att få a-kassa under en längre period. Och en vacker dag ska väl jag också komma in i systemet, och då vill jag bara ha små guldstjärnor i deras antecknngar om mig... Ögontjänare. Det funkar på ungar, så självklart funkar det på vuxna - "hot" och belöning alltså! :-)

Äntligen, äntligen tycks alla Nikkos magbesvär vara ett minne blott. Det har tagit 3 månader innan jag vågar säga detta med bestämdhet. Risdiet och Canikur gjorde sitt, men det som verkligen fick det att vända vara glutaminsyra. Jag googlade och hittade sajten Kloka hundgumman, http://www.kebi.se/convoco/convklok.html och där berättade hon allt om detta. Jag är numera en hängiven anhängare av detta. Inte nog med det, vi har också lagt om hans diet. Frukost o middag får han "våtfoder" tror jag det kallas - frusna hamburgare som man tinar. Det är helfoder, så inga tillsatser behövs. Han älskar det... Just nu får han fifty-fifty "hamburgare" och torrfoder eftersom vi vill han ska klara av torrfoder till lunch på dagis, och när vi är på resande fot osv, men tanken är väl egentligen att han ska äta enbart våtfoder lunch o middag och så torrfodret på dagis. Det är ju bra med torrfoder för tänderna dessutom. Läs på hennes sajt vad hon skriver om torrfoder och bakteriefloran i hundarnas tarmar! Han får fortfarande en kvarts tablett frukost o middag, men jag ska dra ner på det också lite smått tänkte jag.

I går kväll stötte jag ihop med en lagotto med husse o matte. Pepsi hade fått en svår reaktion mot fästinghalsband tredje sommaren de använde halsbandet. Därför tog det lång tid innan de kopplade ihop halsbandet med hennes problem, och många veterinärbesök och kurer... Det är tydligen så att en del hundar får en allergisk reaktion som då kommer tämligen omgående. Andra hundar får en reaktion efter en längre tids användning, detta eftersom fästinghalsband (och droppar) innehåller att nervgift (huh) som ackumuleras i kroppen och till slut säger kroppen ifrån. Pepsi tappade aptiten och efter ett tag orken och "gnistan". När de tog av halsbandet efter sommaren piggnade hon raskt till. Det var så illa att det var tal om avlivning. De hade googlat en del på detta och hittat massor av liknande exempel. Så var observant om din hund får "konstiga" symptom. Du kanske ska ta av halsbandet och se om det hjälper. Pepsi är numera utan halsbandet - som hennes husse sa, "hellre tar jag risken att hon ska bli biten av en fästing och kanske dö av det, än jag sätter på henne halsbandet igen, för det är en säker död - och då är det jag som har dödat henne".  Ja man undrar verkligen, hörde om en matte som blev jättesjuk sedan hennes hund sovit i hennes säng med halsbandet på. Vad har vi om halsen på våra älsklingar egentligen? Nikkos halsband tar vi av på natten, sen sätter vi på det när vi åker till dagis. Svår balansgång - ha det på tillräckligt länge för att ha effekt och tillräckligt kort tid för att inte vara skadligt...

Nu skriver jag nog inte mer före midsommar, så ha en riktigt skön helg så hörs vi nästa vecka!!!

Inte hade hunduslingen lärt sig säga till när han ville ut inte. Nä, han gnällde nog bara efter husse tror jag. Husse och lillhusse var på Sweden Rock alla dagarna, och Nikko var faktiskt ganska moloken utan dem. Visserligen fick han sova i mattes säng (och inte lillhusses, han föredrar min och husses säng) men jag var uppenbarligen ett klent substitut.

Var till StB på söndagen, och där jagade han runt med andra hundar och drack en MASSA vatten. Pinkade jättelänge när vi gick därifrån, så när vi kom hem tog jag inte ut honom, vilket jag annars alltid gör när vi varit ute en stund. (Ute och åkt bil/tåg etc alltså, inte ute och gått, är inte helt förvirrad). Det straffade sig snart, för rätt som det är ser jag honom stå i min säng och lyfta lite försiktigt på benet och PINKA. MYCKET. Jag vrålade så hela gatan måste ha hört det och fick ett rejält tag i nackskinnet och tryckte ner honom på golvet. Ja alltså, tryckte lite lagom, han är ju trots allt bara en liten plutt! Sen åkte han ut ut sovrummet och gallret för dörröppningen. Grabbarna kom hem några timmar senare, och sen fick han inte sova hos mig på flera nätter! Madrassen klarade sig tack vare att jag såg vad som hände och kunde slita bort lakan och filt snabbt som ögat. Förbaskade lilla slyngel.

I tisdags hämtade jag min ikebana-väninna Yen och så åkte vi till Trosa för ikebana-lektion för vår duktiga lärare Maijaliisa. Jättetrevligt, och väldigt lärorikt. Tre arrangemang hann vi med. Är nu uppe i 23 arrangemang, behöver ca 40 arrangemang innan jag kan bli uppflyttad till lärare av tredje graden. Det är så fascinerande med ikebana, jag älskar det verkligen. Fast blommorna har skam till sägandes blivit stående i hinken ute på trappan sen jag kom hem på kvällen. Ibland räcker min ork inte riktigt till. Och så har vi faktiskt inte plats för arrangemang här hemma heller. Det blir bättre när vi byggt om...

Onsdag kväll var det min tur att vara lärare, när en annan ikebana-väninna kom hit och gjorde två arrangemang. Det är lika lärorikt att lära ut som att ta lektion, man lär sig nya saker på olika sätt.

Letar och söker jobb intensivt. Eniros jobbsökningstjänst är suverän. Den är lite tungrodd, men tack vare den så får jag med det allra mesta som publiceras. Och med lärarjobb är det helt enkelt så, att de blir utlysta, de tillsätts i alla fall inom det kommunala inte genom kontakter. Och i morgon ska jag på en intervju, så det känns jättebra. Vore så skönt att veta att jag har ett jobb att gå till i höst, även om det "bara" är ett vikariat på ett år. Ett år kan bli fler.

Tog V till "lasermannen" för tredje gången för att ta bort vårtor. Stackars unge, både hans mamma och pappa hade problem med vårtor, och han tycks ha ärft detta i kubik. Stora eländiga saker som blir jättelika kratrar när läkaren är färdig med honom, och så kommer de tillbaka inom några månader. Att han själv sen är så slö att han inte säger till när de kommer tilblaka, utan inte säger något förrän vi ser att han haltar, eller märker att de är stora som bomber på fingrarna på honom... ja då är det ju ännu svårare att bli av med dem.

Hur går det med visumet då? Ja nu har vi fått tillbaka formuläret med namnet korrekt ifyllt. Men fortfarande inte korrekt ifyllt på sidan tre. "Det behövs inte". Ja, men er egen ambassad här i Stockholm säger att det behövs!!! Så nu har vi mailat skolan och sagt att om V inte får komma in i landet, så kommer vi att hålla dem ekonomiskt ansvariga, för om han inte kommer in i landet kan han ju liksom inte gå på den väldigt dyra utbildningen... Har idag betalat in 200 dollar för studentvisumet, och ska iväg till banken och betala 1200 kr till ambassaden. Så tillkommer 250 dollar till skolan för att de fyller i formuläret och skickar till oss. Saftig timpenning skolan tar får jag säga. Totalt alltså ca 4500-5000 kronor för ett studerandevisum för tre veckor...

Lilla mamsen var här några dagar också, och vi hann med StB, fika på Rappnes, födelsedagsmiddag på kinakrog i närheten för J (vår lilla förort har inte så stort utbud, och vi ville inte lämna Nikko ensam för länge). Trevligt, och vi får snart ses igen, för hon fyller 82 år om knappt två veckor. Heja mamma!

I går tog J o jag en långpromenad i skogen med Nikko. Han var brun av lera när vi kom hem så vi ställde honom i duschen med regnjacka och allt och tvättade och gnuggade... Allt försvann inte från benen, men när jag klippt ner honom (ännu kortare än sist på benen) så var allt borta. Huvudet blev inte så bra den här gången, det blev liksom en konstig strut, så jag måste ta fram sax o maskin igen ikväll. Och så tog batteriet slut på den lilla maskinen, så nosen blev inte färdigrakad. Magen skippade jag den här gången. Han krånglar så hemskt när jag rakar magen (råkade göra honom illa lite grann en gång på naveln (tror jag det är i alla fall, har hundar navel???) och sen dess vill han inte bli rakad där. Men jag fick faktiskt köra stora maskinen på bringan och fram till det renrakade partiet så det var ju bra.

Egentligen behövde han inte klippas ner den här gången utom på benen då eftersom jag faktiskt blev tvungen att klippa bort det klibbiga, men jag vill gärna träna så jag blir bättre. Och det är jag faktiskt nu, utom att huvudet är jättesvårt att klippa. Valppälsen är så besvärlig...

Den här veckan har jag intervju, ska på banken och betala visumet, har någon form av kurs på Arbetsförmedlingen (de lägger gärna såna saker precis före en långhelg har jag noterat, kan inte vara en slump utan de är måna om att se till att arbetslösa inte kan resa bort över påsk, midsommar etc). Och så det ständiga letandet på Eniro och andra sajter efter något nytt intressant att söka. Och en ögonundersökning av V och mig på torsdag. Jag tror mitt högra öga blivit sämre sen förra gången. Har fått "skrynklig hornhinna" som en ögonläkare i Tokyo uttryckte det - precis som huden blir rynkig med åren kan hornhinnan bli det, så det är en full normal åldersförändring (men inte rolig för det!). Tyvärr kan man inte motverka med glasögon eller linser. Man kan ju byta ut linsen, men det är också enda boten. Så jag funderar faktiskt på att göra det, men i så fall måste jag ju göra bägge ögonen. I så fall försöker jag nog få bort läsglasögonen också så jag slipper glasögon helt. En vacker dag...

Favoritlekten sen länge är att slänga ner något för trappan och sen stå ovanför och morra och skälla sitt allra gällaste skall tills "någon" har så ont i öronen att man hämtar den! En variant är att sitta i soffan och slänga ner något på golvet. OK att han har lite respekt för trappan, men han springer ju upp och ner i den som en galning (med leksak i munnen) så jag begriper inte varför han inte vill hämta själv? Han står ovanför och ser alldeles förtvivlad ut, springer fram och tillbaka till mig där jag sitter vid datorn och klappar mig uppfordrande på benen med ena framtassen... och det där skallet driver mig till vansinne! Det gör verkligen ont i öronen, så gällt är det.

(Alla som har barn känner igen sig i detta - precis så här gör ju småbarn! Slänger på golvet och så får mamma/pappa/etc hämta. Jättekul.)

Annars börjar han lära sig att säga till när han vill ut. Problemet är bara att han säger till även om han bara vill ta en promenad, dvs om rastningspromenaden var för kort (i hans tycke)! Men jag vill ju att han verkligen ska fatta att om han sätter sig vid ytterdörren och gnäller/skäller/hoppar mot kopplet så får han gå ut och vi slipper torka golvet... För han är faktiskt inte 100% rumsren än, det kan jag inte med bästa vilja påstå. Nu var det ju ett tag sen sist, en månad kanske, men han är ju faktiskt 10 månade och borde verkligen vara rumsren sen länge. Ja, så i går var vi ut många gånger under dagens lopp, men det var ju skapligt väder på eftermiddagen så det var ganska OK ändå.

Herregud vad den hunden skäller!!! Nää nu ger jag snart upp. Eller slänger in honom i badrummet en stund. :-)