Pudla med Nikko

Kolla senaste numret av Härliga Hund, pratbubblan på sid 72. Vem, om inte yours truly har vunnit en necessär och sminkväska med sött tasstryck på! (Bubblan i mitten). Så nu sitter jag här på hallgolvet och väntar på brevbäraren!  :-)

Var till veterinären och tog bort stygnen idag. Gick jättebra, och veterinären känner sig nöjd med Nikkos framsteg. Han går faktiskt på alla fyra ganska mycket nu, och ibland hoppar han på det opererade benet för att vila det ben som ännu inte är opererat. Vi låter dock tratten vara på ett tag till - han är där och slickar så mycket på ärret att det börjar se rött ut. Vilken lättnad!

Vi hade oroat oss för att han verkade gå lite hjulbent, men det var bara för att avlasta förklarade veterinären, en form av hälta, alltså. Puh! Vi var ju lite rädda att benet skulle läka ihop snett...

Nästa ben opererar vi i början av november. Hade hoppats få göra det fredagen före höstlovet men då är veterinären bortrest tyvärr. Så vi får pussla ihop hur vi ska kunna vara hemma med honom så mycket som möjligt ändå. De tar emot honom på dagis även om stygnen är kvar, men vi vill ju ha honom hemma så mycket det bara går.

Samtidigt fick han valpsjuka + parvo. Vi fick inte ta de sprutorna när han var 12 månader för då var han lite dålig och åt antibiotika, men nu gick det bra. Skönt att veta att allt är OK på sprutfronten nu.

I alla fall passade jag på att väga honom, och han är nu uppe i 4,15 kg. I somras när han var hos "dagisfröken" J så gick han upp flera hg på bara en månad, och nu har han alltså gått upp 5 hg på två månader. Otroligt! Jag hade på känn att han gått upp, men kunde aldrig tro att det var så mycket. Undrar om han inte blivit lite högre också, men det kan väl ändå inte stämma. Det är nog bara att han fått mer muskler och "kropp" helt enkelt.

Idag fick han leka lite med en pudelfröken som är 3 månader äldre, aprikos och nästan exakt samma storlek. Kul att se hur hundar i samma storlek och ras leker perfekt ihop. En del raser kan bli lite provocerade av pudlarnas viftande med tassarna, och då kan det bli bråk, så då är det extra skoj att se dem leka så här.

Tack för alla lyckönskningar inför operationen, det värmer verkligen.

Operationsdagen var inte rolig - jag var spänd hela dagen, och sen fick vi vänta så länge hos veterinären som var upptagen. Nikko hörde min röst och gnällde och ylade, så till slut släppte de ut honom till mig. Som tur är var "lill-husse" med så Nikko satt i hans knä (med säkerthets sele förstås) på hemvägen. För in i buren kom han ju inte med tratten på!

Nu har vi problemet med hur man håller en hund från att slicka på såret. Den uppblåsbara kragen är ganska bekväm, men han kommer åt att slicka. Så då återstår den hemska tratten. Han kan inte nosa på saker och kan inte leka för tratten är ivägen. Iofs SKA han ju egentligen inte leka i vilket fall, men han kan ju inte ens gnaga på sina leksaker om man inte stoppar in dem i munnen på honom för trattens skull. Men äta och dricka kan han som tur är.

Han är betydligt piggare, och idag har han gått både ner och uppför trappan en gång, så det är gott hopp om livet. Men han envisas med att gå på tre ben trots att vi satt bandage på det ANDRA benet - ett litet trick som veterinären tipsade om. Vi drar försiktigt i benet flera gånger om dagen, så vi vet att det GÅR att ställa ner det. Det är bara att hoppas att om några dagar när det gör mindre ont så börjar han gå på det också.

Han sov skapligt i natt vilket matte är väldigt lättad för. Det har inte varit två lätta nätter för oss - han har nog haft så ont att han inte kunnat ligga stilla utan jazzat omkring i sängen och i rummet. Det där lilla klickande ljudet av hundklor mot golvet är väldigt irriterande klockan 3 på natten!

Husse var hemma med honom torsdag och fredag, och jag är hemma på måndag och onsdag, men tisdag, torsdag samt fredag blir det dagis. Sen tar vi stygnen måndagen därpå, och då får vi se om veterinären tycker vi ska ta till rehab redan då eller vänta tills vi opererat nästa knä, ca 4-6 veckor senare.

Himla tur i alla fall att försäkringen täcker det mesta - vi har betalat dryga 2000 för det här knät, men annars hade det blivit över 13.000 tror jag!

Lagom när Nikkos fnysningar börjar ge med sig, så är det dags för operation. I förrgår var husse med Nikko till Rehab i Arninge (nordost om Stockholm för er som inte kommer från Stockholms-trakten) för att se om det gick att stärka musklerna runt knät för att slippa operation. Icke! Hon sa bestämt ifrån, han är alldeles för dålig, så det är bara att operera.

Så husse ringde veterinären, och på onsdag opererar han Nikkos högra knä, det som är sämst. 6-8 veckor senare är det dags för vänster. Som tur är så är prognosen mycket god för dessa operationer - i de flesta fall blir de helt återställda. Och dagis kan ta emot honom tämligen omgående efteråt, de har gjort det förut. Onsdag är jag ledig, torsdag-fredag tar husse semester, sen är det helg och måndag är jag ledig. Sen måste han vara på dagis tisdag, men onsdag är jag ledig igen. Så han behöver inte vara så mycket på dagis första veckan, skönt!

Tjejen på rehab blev jätteförtjust i Nikko. Han är så fin, sa hon. Ja, sa husse, men du vet, underbett, för runda ögon, för kringlig svans och icke-standardenlig färg... inget för utställningsringen, men vi älskar honom. Strunta i utställningarna sa hon, det här är en kanonhund!

Och ja, det måste vi ju hålla med om!

Och så måste jag tacka alla som gratulerat till jobbet. Jag är jätteglad och rörd att så många människor som jag inte hade en aning om att de läste bloggen har hört av sig. Tack!

Jobbet är jätteroligt, jag älskar verkligen kontakten med ungdomarna. Jag har kul! Men det är också hästjobbigt, jag jobbar minst 80% på en 50%-tjänst... En stor del av det är ju för att jag är ny som lärare, men mycket också pga att så här ser det ut i skolorna. Lärare jobbar häcken av sig!)

Näh, inte jag, men Nikko. Han har alltid haft sina fnysningar för sig, låter jättesött, men senaste två veckorna eller så har det eskalerat till otroliga fnysninger (inte nysningar) hela tiden när han är vaken. Noskvalster? Häromnatten vaknade han och kräktes, men som tur är har han lärt sig nu, och tog sig ur sängen. Sen tog vi en kisstur också missinatten, och så gick vi och lade oss igen.

I helgen tappade han helt aptiten, åt knappt någonting på hela helgen, så vi började bli oroliga. Husse hade dock redan bokat veterinärstid idag, samma som kollade knäna, och han är troligtvis lite förkyld. Har fått penicillin, så nu hoppas vi han ska bli bättre.

Men dett är ett intet gentemot vad Elins lille Julius just nu går igenom. En mardröm för varje hundägare. Kram till er båda!

När vi kom till dagis idag var Nikkos reservmamma från i somras där. Både blev lika lyckliga. Han har inte träffat henne sen han bodde hos henne och hennes hundar i somras eftersom hon nu inte längre jobbar på dagis utan har börjat plugga. Jag misstänker att hon kommer att gulla med honom hela dagen, de andra hundarna kommer inte att se röken av henne eller honom! :-)

Han hade det så bra hos henne att jag hade riktigt dåligt samvete efteråt för att vi inte har syskon åt honom här hemma. Men det kommer nog ett så småningom, bara vi kan få lite bättre pli på honom först. Inkallningen måste funka, och skällandet minska, annars får vi ännu svårare med nästa. Och så var det ju det där med färgen. Röd!! säger jag. Svart!!! säger grabbarna. Vi får se...

Elen i vårt hus är väldigt märkligt dragen. Den ligger i oerhört praktiska men fruktansvärt fula plastlister längs väggarna högst uppe mot taket. Nu när vi bygger om vill vi ju ha bort de där listerna (som med åren blivit ännu fulare och dessutom trasiga), men enda sättet att få in elen i vardagsrummet utan att snurra runt halva huset var att dra genom sonens rum. Inga problem, vi drog i ytterväggen och fick på så vis en bra ursäkt att tilläggsisolera. Vilket behövdes, för hans rum är KALLT.

Samtidigt bytte vi till 3-glasfönster med separat vädringslucka, så slipper jag bli galen varje sommardag för att han glömmer att stänga fönstret när han går hemifrån... (hans rum är väldigt lätt att klättra in i, men vädringsluckan skulle inte ens Houdini fixa.) Och när vi ändå gjorde detta, så passar vi på att byta golvet som blivit repat och fult. In åker istället en plastmatta som ser lite grann ut som ett metallgolv. Jag tror det blir riktigt snyggt. Och då passar det också bra att sätta in en större garderob. Och att bygga upp sängen så han får förvaring under. Herregud, detta är ju rena katten på råttan-leken, men mycket dyrare!

I alla fall är mattläggaren här nu, och just nu snurrar en jättekraftig byggfläkt för att torka ut spacklet så han kan lägga mattan senare i eftermiddag. Den för ett fruktansvärt liv, men det är ju nödvändigt. Förhoppningsvis kommer elektrikern och sätter in elementet i morgon, och så kommer byggarna och börjar med garderob och säng. Och så måste vi ju tapetsera om den väggen vi tilläggsisolerade, samt tapetsera sidan av garderoben. Inte att förglömma att vi kanske måste byta alla lister också, men jag hoppas verkligen vi kan återanvända dem vi har nu.

Sen så småningom börjar utbyggnationen också. Ser både fram emot och fasar inför den. Var på IKEA och fick rithjälp i helgen och har träffat en massa andra köksleverantörer också. IKEA är i särklass billigast, men de har inte lika många olika skåpsbredder som övriga så vi kan inte utnyttja utrymmet lika bra. Dessutom är en del av deras utdragbara hörnenheter inte lika stadiga som andra, så vi är lite tveksamma av den orsaken. Å andra sidan har man råd att byta ut enheter som går sönder ganska många gånger om prisskillnaden är tillräckligt stor... Ja vi får se hur det blir. Inte är det lätt!