Pudla med Nikko

....vad tiden går fort nu!
Amanda, du som skrev om benmjöl mot missfärgningarna - hur ska man använda benmjölet? pudra lite över maten? Och hur mycket i så fall? Det vore ju bra att ha benmjölet som back up om nu det superdyra medlet från USA inte funkar! För den delen, även ifall det funkar - för rinnmärkena kan säkert komma tilbaka. Himla intressant!

Vi packar och står i. J har tillbringat en god stund idag med att märka varenda liten pinal som ska med (vi är tillsagda att märka allt) och jag har tvättat, strukit och tvättat lite till. Sonen själv? Ja han har suttit framför TV:n med en påse ostbågar. Curlingföräldrar? Vem? Vi?? Jag oroar mig för så mycket dumma saker. Kommer han att komma ihåg att duscha? Kommer han att komma ihåg att tvätta (de måste fixa sånt själva, de bor ju på campus på ett universitet, så det är i princip college-liv, fastän de bara är 14-16 år) eller kommer han att använda allt 3 dagar?? Kommer han överhuvudtaget att vakna om inte vi skriker i öronen på honom? Ja sånt där går jag och funderar på. Jag oroar mig inte ett dugg för om han ska hänga med i studierna eller inte, för det gör han - men min älskade son lever ju i det blå, så det är allt praktiskt som oroar mig.

I torsdags blev NIkko ordentligt nerklippt hos Lisa. Han blev faktiskt ganska cool så här, tror vi behåller den här frissan, fast med bulligare hätta på huvudet, mer päls på öronen och mer på svansen också. Ganska mycket attityd!

I fredags var Nikko och jag till StB. Nobue och Bamse var där, liksom en urtuff Chiuaua (Nä men hur stavas det egentligen??) tjej på 7 månader. Ninnie var söt som vanligt, fikat var gott, och Nikko hade jättekul med sina hundkompisar.

Jag SKA publicera kort på Nikkos frisyr, men just nu håller J på att göra något med datorn (nya, större externa hårddiskar så all musik + foton får plats) så jag kommer inte åt fotona.

Vi hittade lita foton från när Nikko var kanske 10 - 12 veckor, och vilken enorm skillnad det var på färgen. Då var han verkligen aprikos, ljust aprikos, men i alla fall. Det vete fåglarna vad man ska kalla honom nu. Han ser ju ut som Emmas nya valp Dolly - men till skillnad från henne så ska han ju inte bli vit... Ja, det blir spännande att se hur han blir när han får vuxenpälsen. Kanske han får tillbaka färgen då? Jag lever på hoppet!

V är förkyld, jättetäppt i näsan och lock för öronen. Vilken höjdare för honom att flyga mao... Hoppas det släpper på en vecka, men snuva brukar sitta i länge på den grabben. Jag proppar i honom Echinagard o hittade en burk Rinexin sen förra förkylningen. Han har ingen feber i alla fall, alltid något!

Har just kommit hem från IKEA. Skulle köpa en barngrind för NIkko. Eftersom han gillar att gnaga (fortfarande, ni fattar vilken ouppfostrad jycke vi har!) så får han inte gå in i alla rummen här hemma om inte vi är med. I vilket fall, grindarna var slut, så istället kom jag hem med en golvlampa till min läsfåtölj (har jag saknat länge) och två tidningssamlare i trä till våra vin- och trädgårdstidningar (också saknat sen länge) samt extra glödisar till golvlampan. Men sur är jag ändå att grinden inte fanns. :-(

Hade verkligen hoppats på den grinden, för just nu har vi ett system med kompostgaller för vissa av dörröppningarna inklusive ytterdörren, men om grinden funkade så skulle vi köpt fler. Då kanske t o m sonen skulla komma ihåg att stänga grinden för ytterdörren så Nikko inte smiter och är borta med allmänt hjärtstillestånd hos matte som följd...

PS Tror ni en 14-årig grabb kan packa själv för sin resa? Nää skulle inte tro det. Tonårsgrabbar har hjärnor som ärtor. Nej förresten, det var inte snällt mot ärtorna. De kommer ihåg max en sak i taget, och de kommer gärna tillbaka och frågar vad det nu var de skulle göra igen??? Giv mig styrka!

Sen Nikko blev dålig i magen för sisådär 3 månader sen, så har han fått så rinniga ögon. Vet inte om det har något samband, men det kom i samma veva. Lite kladd kom det ju förut också, men det var bara att plocka bort. Nu är det som ett vattenfall nästan - och det blir fula, mörkt rödbruna märken och klumpar i pälsen. Jätteäckligt faktiskt. Det enda som biter är att raka bort dem - men sen kommer det ju tillbaka en halv dag senare. Och vid det här laget verkar det ha satt sig ända inne på huden. Yuck!

Min duktiga trimmare Lisa tipsade om ett pulver som skulle vara så bra, så jag snokade lite grann och hittade till slut rätt tack vare tips från bland annat Nikkos pappa Axels uppfödare Marianne på Tripwire. Medlet heter Pets Spark, och är dyrt som synden. Dessutom måste man beställa från USA, och det kan ni ju tänka er vad det går på i porto och tullkostnader. Men nu är det i alla fall gjort. Sonen ska ju till USA och kommer då att bo några dagar hos min väninna L i Pennsylvania. Så jag beställde till hennes adress, och när han kommer hem till Sverige igen så kan vi prova. Rapport följer!

På torsdag ska Nikko till Lisa och supertrimmas. Borde jag ju gjort redan före värmeböljan, men bättre sent än aldrig... Vet inte om jag står ut ända till dess utan att schamponera bara. Brukar ju göra det varje vecka, nu har det gått 10 dar och det börjar kännas... Dessutom vill jag in en sväng till StB den här veckan med Lisa och hennes pudlar, och över min döda kropp att Nikko får visa sig på stan oduschad!!! :-)

Med en tonårsgrabb i huset är livet aldrig tråkigt. Lyckades efter mycket tjat äntligen få ut honom för att klippa gräsmattan. Plötsligt kommer J utfarande: Är Nikko hos er? Nej, det var han ju inte. Och grinden till ytterdörren hade vår ohängde son givetvis inte orkat stänga ordentligt efter sig. Panik. Alla tog en grabbnäve godis och varsitt halsband + koppel och rusade åt varsitt håll. En kvart senare hittade vi Nikko på grannens tomt. Vid det laget hade jag sett scener med en ihjälkörd och blodig liten plupp och var färdig att strypa sonen. Långsamt.

Nåja, slutet gott allting gott. Nu har vi grillat (mums, med min egen patenterade marinad), ätit och druckit gott och tittat på två avsnitt av Stargate SG1, Säsong 2. Sonens favorit, och de är riktigt skoj att titta på. Fast med tanke på att varje säsong är 20 avsnitt, och det finns sådär 6-7 säsonger, + hela Atlantis serien med säkert lika många avsnitt, vet jag inte riktigt hur länge jag orkar titta innan jag kroknar... "The things we do for love"! *


*The things we do for love - en låt från - tja 80talet? Med 10cc tror jag. Fantastisk stämsång!

Mercy, mercy - jag ber om nåd från denna värme! I Tokyo gick det väl an på något vis, för där har man ju luftkonditionering överallt. Men när det är 28 grader i sovrummet är det inte skoj. Den portabla AC:n jag köpte 2007 tycks ha pajat efter bara 2 månaders användning, och någon garanti finns inte i sikte... J hittade en liten bordsfläkt på någon elaffär, det enda i kylväg han kunnat uppbringa. Vi får väl slåss om vem som ska ha den... Och till helgen ska värmen försvinna. Men varför kan det inte få vara LAGOM varmt??

Och här kommer nästa utvikning. Vi var på amerikanska ambassaden idag, och visumet är godkänt. Dvs vi har inte fått det i passet än, men vi har det i vår hand måndag eller tisdag. Ambassadpersonalen var ganska imponerad när de såg vilket universitet ungen ska plugga på. Johns Hopkins - okänt för alla svenskar utom läkare, men i USA är det känt för att ha en av de bästa medicinutbildningarna i världen. Och deras övriga utbildningar är liksom helt OK de också... Jag är ganska stolt över min odräglige drul till tonårsson! :-)

Nikko är helt utslagen av värmen, han har dålig aptit, och lever inte upp förrän sista promenaden för dagen. Nu ligger han ovanför trappan, det blir lite fläktar där mellan rummen på övervåningen. Undervåningen är så "sluten" på något vis att det inte blir så mycket luftväxling. Det finns ju orsaker till att vi vill bygga ut...

Bygglovshandlingarna går just nu "på remiss" hos grannarna. Sen bestämmer ju kommunen som de vill ändå - även om alla säger nej kan det bli ja ändå, och tvärtom. Vi håller tummarna!

Gladaste nyheten på blogghimlen just nu är väl ändå att Hundmodebloggen är tillbaka - i alla fall tillfälligt. Maggie har fått en lillasyster. Vi hoppas ju på fler nyheter från Emma, Maggie och Dolly!

Näh förresten, ännu bättre nyhet är förstås att Mio har repat sig från vad det nu var han fått i magen. Vilken lättnad!